Vargavinter, men det skrämmer inga vikingar ! 2010-01-31
Kommentarer (1) Lördag kväll och termometern visar -19,5 grader ute, man funderar på om man har sinnena fulla med bruk som planerar isfiske tidigt i morgon bitti… Men wtf, det hade ju ingen viking backat på för sisådär 1000 år sedan och vi är ju släkt på ett eller annat sätt ! Har jag hört…
Ställer väckarklockan på 06.30 och när den sedan ringer far tankarna direkt till termometern på väggen där nere. Väl där konstateras att våren äntligen är på väg och det är bara -11 grader ute ! Raskt på med kläder, ett par koppar kaffe, några mackor, på med 5 lager kläder till och ut på isen för att förbereda. Björn dyker upp efter en liten stund och sedan anländer även Peter och Tintin. Vi ser alla ut ungefär som Neil Armstrong den där dagen det begav sig 1969…
Well, borra borra, såga såga, skopa skopa (mjölksyra och svett, isen är på sina ställen > 40 cm tjock) och snart är angel och ismetesspön på plats och de första fällen kommer. Efter 2 mindre gäddor vid 9-tiden tycker vi att det inte är någon större fart på invånarna i sjön denna dag. Nu börjar solen stiga upp över höjderna i öster och temperaturen sjunker raskt ner mot -19 grader igen. Brrr………….
Men kl 09.45 fäller det igen och Björn rusar mot borrhålet närmast land. Linan smyger sakta ut, stannar några sekunder och när den sedan drar iväg igen kommer motrycket. En fin krabat på strax över 4,8 Kg som snabbt åkte tillbaka ner i hålet igen.
Sedan följer några enstaka fäll till och som vanligt får jag visa på min oförmåga att lyckas med att få upp fisken hela vägen på angeldon/krok. Efter diverse gliringar från övriga så lovar jag (mig själv inte minst) att köra med dubbla 3-krok nästa gång…
Sedan följer obligatoriska kaaw med bröö och man får lite förnyad energi att fortsätta glo på vipporna. Notera ungarna i bakgrunden som lämnat datorhörnan och Call Of Duty MW för att lira hockey i den starka kylan. Peter kommenterade med att det ser bra ut för tillväxten i HV och det känns bra att kommentera farmors ständiga farhågor om att det går utför med dagens ungdom…
Mellan tuggorna på kaawen hävdade Tintin med bestämdhet att det hjälper att fokusera hårt på dessa nedböjda orangefärgade plastbitar på fiskedonen och vips fäller det 50 meter bort ! Snabb rusning dit för att konstatera att linan fortsätter rulla ut.
Vänta, vänta, vänta… RYCK !!
Där ser man, det gäller att ha ögonen på vipporna hela tiden och efter en språngmarch i utstyrsel väl i paritet med en Michelin-gubbe så har man återfått välbehövlig kroppstemperatur igen.
Nu börjar det blåsa och Peter ser att det kommer ett snöoväder borta över Skärstad. Optimismen tilltar eftersom vi snabbt beslutar oss för att väderomslag säkert är positivt för de små liven under oss som verkar behöva nå’t som sätter fart på jaktinstinkten. Snöandet tilltar när klockan passerar 14 och plötsligt konstaterar vi att Peters vippa på ismötesspöt har fått fnatt.
Snabb språngmarch igen och nu börjar dagens fight på Landsjön. Linan rusar, vevas in en bit igen för att sedan rusa igen. Det är bara rullen kvar över isen när spöt far ner genom hålet och adrenalinet stiger. Här är något på G som kan ge dagen den inramning som vi hoppats på.
Efter en stunds kamp i högt tempo ger predatorn upp och kan greppas i underläppen för att förevigas tillsammans med en nöjd jägare. En fint tecknad och välformad Esox lucius på 6,1 kg har mött sin överman och släpps därefter snabbt ner i hålet igen och plaskar snabbt iväg ner mot botten igen för att lite snopen men förmodligen glad fundera på vad som egentligen hände denna söndageftermiddag. Peter utstötte därefter ett litet segervrål över nejden som fick hustru Lotta att bli lite orolig och undra vad som hänt. Kanske gick hennes tankar till ofrivilliga vinterbad som vissa i samlingen utsatt sig för tidigare denna vinter…
Peters kamp finns dokumenterad på http://www.youtube.com/watch?v=22BNjSnjEnI
Sitter nu framför datorn i värmen och summerar dagen. 8-9 timmar i 15-19 minusgraders gör att kinderna hettar men trots att det inte var någon större fart på gäddorna idag så blev det i alla fall 2 minnesvärda kamper. 4,8 och 6,1 kg är ju trots allt inte kattsk-t.
Och nu får Martin Phalnax bryta ihop och komma igen om han skall återta förstaplatsen i internligan…
