Helgen startade bra på lördag fm med hyfsat varmt och vindstilla och som gjort för att prova lite jigg-fiske efter abborre. Drog iväg med båten runt lunch och hann väl sisådär 500 meter innan det började blåsa upp och en åskknall hördes vid horisonten. En liten borre runt 3 hg blev det innan vädereländet fortsatte med ösregn och eftersom jag inte hade några regnkläder med mig så det var bara att dra full gas hem igen 
Sedan fortsatte skitvädret hela eftermiddagen ända fram till kvällen då det helt plötsligt mojnade och blev vindstilla igen och eftersom man fortfarande var lite fiskesugen blev det till att rigga upp ett ålmete.
Det blev en mycket lugn och stilla väntan och det enda som hördes var det svagt susande ljudet på avstånd från automovers som numera sköter om gräsklippningen i många trädgårdar nattetid.
Men när jag kom tillbaka efter att ha lämnat spöt obevakat någon kvart och utan att hört ett knyst från nappalarmet så ser jag att linan hänger ner från spötoppen och tangerar marken innan den flyter vidare ut på vattenytan och då blir man ju lite misstänksam. Så jag sträckte upp linan med spolen och ser då att det rycker lite lätt i spötoppen så efter några sekunder drar jag till och känner ett svagt motstånd. Ingen större bamse det känns direkt men ändå lite kul att få avluta kvällen med en liten rackare.
För statistikens skull vägs, mäts och plåtas firren och när man ser bilderna på dessa skapelser så känns det väldigt självklart att vara försiktig och se till att dom kommer tillbaka i vattnet oskadda igen !
Provade ett nytt ål-tackel igår kväll som gav resultat direkt. Kan ju också varit ren tur men det skall få chansen några gånger till först så får vi se…
Bye,see’ya…!!
Den gångna veckan har mest ägnats åt hus och trädgård och fisket har därför fått stå tillbaka. Vi hade ett ålmetespass i måndags kväll men det gav ingenting, inte ens en enda aväten mask.
Och i helgen var det dags för årets traditionsenliga kräftskiva med släktingarna från Växjö. Vi startade med kräftfiske i Vättern på fredagskvällen men det gav ganska klent resultat och små kräftor så dessa fick gå tillbaka i vattnet igen. Sedan fortsatte det med god mat och dricka hela helgen och en kort vassruggstur med båten på söndagen. Ingen större fart på gäddorna heller, bara en mindre sak på 3 kg som fattade tycke för svågerns lilla 12-grams reflexspinnare.
Kvällarna blir nu snabbt kortare och kortare men den kommande veckan skall det ut maskförsedda krokar på botten i skymmningen igen så får vi se om det kan ge någonting. Fördelen med hösten är ju att man inte behöver vara uppe så länge för att täcka in ålamörkret.
Hemma igen efter några dagars semester på Österlen i Skåne. På vägen hem till hotellet i onsdags kväll gick vi förbi kvarteret ”Ålen” i Simrishamn och vad tänkte man på då måntro…?
Så ikväll åkte maskhögen ut i sjön vid 20-tiden och eftersom Martin knep ett ålahue på platsen så sent som i onsdags kväll var ju förväntningarna höga. Men till en början hände ingenting på nappalarmet, sedan ingenting och ingenting och så fortsatte det. Helt dött !
Vid 23-tiden sa hustrun att det nog inte blir någon Ål ikväll så jag började fundera på att packa ihop grejorna och gå hem och kika på PGA-mästerskapen i Golf på TV i stället.
Men jag väntade ytterligare en halvtimme innan jag gick ner till strandkanten och när jag hade bara några meter kvar så blev det världens hallaballo på baitrunnern och larmet ylade ihållande. Jag kastade mig över spöt, gjorde snabbt motryck och fick motstånd med en gång. En härlig fighter som stretade emot bra hela vägen genom vattnet och ända upp på land.
Richard kom till undsättning och hjälpte till med avkrokningen som gick snabbt och smidigt då kroken bara satt i underläppen och sedan var det ner i systempåsen och upp på vågen. 1194 gram och 83 cm lång.
Sedan snabbt ner till vattnet igen och som en orm ringlade hon glad och nöjd tillbaka ut mot djupet.
Vattentemperaturen i Landsjön är nu åter under 20 grader igen och med Christian’s fina gäddor i torsdags i färskt minne blåste jag bort dammet på jerkspöt och gick ner till bryggan vid 19-tiden. Vattnet var lite lätt grönt av alger beroende på det vindstilla vädret den gångna veckan så jag valde en ljusblå Busterkopia för att matcha omgivningen och det gav resultat direkt. På grunt vatten gick wobblern först igenom lite spenat och sedan högg en gäddfru in rejält, båda 3-krokarna satt fast i käften så det var ingen risk för smitning. Upp på land , invägning som visade på 5,6 kilo och sedan tillbaka i vattnet igen.
Martin och Christian kom förbi i eftermiddags för att meta lite mört och gädda. Själv var jag beordrad marktjänst innomhus och fick därför byta fiskespöt mot fogpistol, spackelspade och pensel en stund men lagom till att även Magnus anslöt så var jag färdig och kunde ‘byta redskap’. Vi kastade ut bottenmeten på djupet och även flötmete betad med mört som tagits upp tidigare. Det var ganska händelselöst med undantag av några mörtar som krokades på botten men även ett konstant mikroskopiskt pillande på mina maskhögar som resulterade i tomma krokar utan någon livligare aktivitet på baitrunner eller nappalarm. Kräftor kanske ?
Under tiden vi bottenmetade och innan det blev mörkt lyckades Christian nypa 2 fina kvällsgäddor på 2,9 och 4,8 kg. Glädjande att se lite större fiskar igen efter sommarens alla cykelpumpar och ett gott omen inför det stundande höstfisket !
Martin och Mibe var sugna på lite ålmete på måndagskvällen så vi bänkade oss på beachen en stund innan solnedgången. Vi kastade ut maskbetade krokar så långt vi kunde och så fort solen gått ner och ålamörkret infunnit sig började det hända saker. Några riktigt ihållande rusningar som till en början resulterade i nada för egen del men vid 23-tiden ryckte Martin till på ett fint nappalarmsskrik och bärgade sin första ål från denna sjön. Efter sedvanligt krig mot ‘ormen’ och allt slem fick den pigg och glad simma tillbaka. Uppskattad vikt c:a 0,5 kg.
Mibe saknade nappalarm för kvällen vilket gör det ganska omöjligt att fiska i mörker och fick åka hem FF men för egen del lyckades jag på 5:e rusningen till slut bärga ett ålahue på 0,66 kg. Även denna individ av detta rödlistade släkte fick naturligtvis friheten åter kort därefter.
Igår hade vi besök av släktingar från Skåne och eftersom Lottas faster ursprungligen kommer ifrån Åhus, ålafiskets Mecka kom vi under grillmiddagen på kvällen in på just detta ämne. Jag förklarade lite hur det kan gå till när man spöfiskar ål med masktackel, nappalarm osv och när vi ätit färdigt fick jag hustruns tillåtelse(!) att demonstrera praktiskt. Gott om långa daggmaskar fanns kvar sedan ålmetet i onsdags så det var bara att agna upp och kasta ut en maskhög nere vid sjön. Det tog inte många minuter innan det började pipa sporadiskt och rycka i spötoppen men inget som fastnade. Och så fortsatte det under någon halvtimme till och frånsett en lite längre rusning pekade det mesta på mörtpill.
Men efter en liten stund till vid 21.30-tiden satte larmet igång som vid en blåljusutryckning och baitrunnern ylade ihållande så jag greppade spöt snabbt och drog till för kung och fosterland. Det blev livligt motstånd direkt och en spännande invevning, hade vi lyckats med det som brukar vara helt omöjligt när man skall demonstrera fiske, dvs få fisk…….
Jodå, upp kom en ålarackare på 0,74 kg som efter avkrokning medelst arbetshandskar, fotografering och till gästernas förvåning släpptes tillbaka i vattnet. Jag förklarade det här med rödlistningen av Ål och att det idag uppskattningsvis endast finns 1% kvar av motsvarande bestånd som fanns på 1970-talet.
Kommentarer (0) 
