Kommentarer (0) 
(no comments...)
I går eftermiddag tog vi en liten båttur i sensommarvärmen för att se om gäddorna vaknat till liv. Svaret blev ett ganska klart nej med endast en liten gäddsnipa för den nyblivne hemmansägaren MartinT och ett hyfsat hugg för undertecknad. Vädret skall enligt spåmännen bli riktigt varmt i veckan med upp emot 20 grader till helgen så gäddfisket får nog hia sig ett par veckor till.
Trots dåligt kvällsfiske hela september så hittar i alla fall en och annan firre fram till maskhögarna på botten. I går kväll kastade jag ut lite tidigare än vanligt för att testa men det gick som vanligt, bara en massa mört som pillade och rensade kroken stup i kvarten. Orkade till slut inte bry mig så mycket om småpipen på larmet men rätt var det var blev det lite mer liv i luckan. Det blev ingen nämnvärd linrusning alls och visade sig bara vara en ovanligt hungrig mört som lyckats kroka sig själv rejält vilket straffades med placering i frysen bland övrigt kräftbete.
När väl solen gått ner och det blivit helt mörkt försvann äntligen mörtarna så jag betade på med nya stora och pigga daggmaskar och kastade ut. Sedan inträdde den stora stillheten som man vant sig vid vid de flesta pass den senaste månaden.
1678g / 89cm
Det hade precis börjat duggregna när jag hörde hur det knäppte till några gånger i spolen och sedan blev det jordens liv och en konstant linrusning. Jag var inte många meter bort men det hann rusa ut bra många meter lina innan jag hunnit fram, greppat spöt och slagit av baiten. Det blev ett perfekt mothugg på rusande fisk så krokningen satt som en smäck och det kändes direkt att det var något fint som klivit på. Därefter en härlig hemdrillning med de karakteristiska och omväxlande ”huggande motspjärnen” varvat med knappast något motstånd alls.
När fisken bröt den stilla vattenytan ett 10-tal meter ut från land syntes att det var en fin ål på g och det blev ytterligare pulshöjning. Stranden har blivit ganska brant pga det ovanligt höga vattenståndet och eftersom jag inte hade någon håv inom räckhåll så blev det till att dra fisken upp längst gräskanten. Lite riskabelt men det fanns inget annat alternativ. Väl uppe någon meter på gräset kunde jag pusta ut och dra fisken i tafsen vidare upp på säker mark för vägning och mätning vilket resulterade i 1,678 kg och 89 cm. Inte den längsta ål jag landat tidigare men definitivt fetast. Nytt pb !
Den här firren var extra kul att sätta tillbaka då den inte hade några drag av silver alls och därmed inte färdigväxt. Så det blev ett extra välment ”välkommen tillbaka” till henne innan hon dök ner i böljan igen och ut mot friheten.
Ålnappen duggar inte tätt den här hösten. Början av september förra året var fantastisk med flera napp varje pass men i år kan det gå flera kvällar utan ett pip på larmet. Nu blir ju passen ganska korta på vardagarna men det var dom ju förra året också så något har hänt. Men men, man får glädja sig åt de få tillfällen det blir fisk och igår blev det i alla fall en medelhyfsad åldam som fick bita i gräset.
Märkliga men fantastiska fiskar det här...
1360g / 86cm
au revoir...
Ålfisket har varit i det närmaste helt dött de senaste veckorna, något enstaka pip på larmet då och då men ofta helt resultatlösa pass. Men igår blev det äntligen ett ålasnöre igen men på ett lite annorlunda sätt.
Kastade som vanligt ut ett maskbetat bottenmete i skymmningen, dock inte det vanliga feederspöt utan ett lite kortare styvare spö där jag tidigare i somras förlorat halva linan pga två intrasslade änder. Så för säkerhets skull vevade jag in lite lina så det fanns några meter kvar på spolen. Satte mig med en öl i handen en bit bort och väntade och efter en stund börjar det skrika konstant i nappalarmet. När jag rusat fram till spöt ser jag hur banksticken viker sig framåt men jag får tag i spöt precis innan det når marken, slår av baiten och gör ett mothugg. SMACK, där står jag med en rulle utan lina på spolen, svär en ramsa och förbannar mig själv över att jag inte sköter utrustningen ordentligt !
Vad gör man nu då?? Funderar lite snabbt på några möjliga och mindre möjliga alternativ som att slänga sig i vattnet och försöka simma efter linan… Men eftersom jag fiskat med plastad flätlina som inte sjunker så snabbt kom jag på en idé. Så jag springer och hämtar ett annat spö försett med flera krokar och ett tungt blysänke i änden, kutar ut på bryggan som ligger en bit ut från platsen på land där spöt tidigare stod och kastar ut vinkelrätt mot och över stället där den förlorade linan var uppspänd innan. Låter sänket sjunka till botten och vevar sakta in. Döm om min förvåning när jag i pannlampans sken ner i det mörka vattnet efter en stund får se en dubbelvikt ljus lina som hänger i en av krokarna på linan jag draggar med!
Temporär rullspole...
Greppar tag i flätlinan och snurrar snabbt fast den några varv runt en av stolparna till flytbryggan innan jag försiktigt börjar känna lite om det sitter något i andra änden. Jodå, det rycker allt lite smått en bit ut och då får man ju tänka till igen. Kan ju vara en stor firre på kroken och då är det ju inte så lämpligt att dra in den på en flätlina med händerna. Nu hade Richard anslutit på bryggan också så med gemensam tankemöda kom vi på att drilla in fisken genom att snurra linan runt en bräda och använda ett par tjocka arbetshandskar som slirbroms om det skulle behövas…
Primitiv fiskeutrustning...
Det visade sig sen att det inte var någon större ål som fastnat och att den också var förvånandsvärt slö så den primitiva drillningen löpte utan några större problem och fisken kunde landas tryggt i håven.
Väl uppe på landbacken konstaterade vi att det var en vacker och fin silverfärgad ål på 1290 g som mätte strax över 84 cm och som efter fotografering naturligtvis återutsattes i sitt rätta element igen. Av silverfärgen att döma var detta förmodligen en ganska gammal och fullväxt ål som antagligen när som helst kommer att få hemlängtan tillbaka till Sargassohavet igen.
Får hoppas att den inte möter samma öde i någon kraftverksturbin som flertalet av kompisarna gör på vägen hem 
...
...
Sensmoral: Se över prylarna någon gång ibland så blir blir allting mycket enklare… 
Så kan det gå...
