Inte så mycket fiske i veckan men på fredagkvällen tog jag och Pierre’s kusin Tobias en paus i OS-invigningen och kastade ut ett ål-mete. Han hade aldrig varit med och tagit upp ål tidigare så det var extra kul att det redan efter 20 minuter ylade till ordentligt i napplarmet. Det var en hyfsat kraftig pjäs som fattat tycke för maskhögen på botten och efter en spännande drillning och lite strul med håvningen kunde vi väga in den på 1,682 kg innan den fick simma tillbaka igen.
Lite abbborrefiske har det också blivit i helgen. Det är ganska gott om fisk som nafsar i jiggarna och den största vi fick var på strax under 6hg.
MartinT (aka Doris) och undertecknad körde ett kvälls/natt-pass efter ål på lördagen. Det var (iaf framåt kvällen när nordavinden lagt sig) fint väder och vindstilla men ruggit kallt och fuktigt. Så här års förväntar man ju sig tropiska nätter och inte arktiska, det var faktiskt inte mer än 5-6 plusgrader framåt småtimmarna!
Men vi hade det gött ändå med grillad kaaw med bröö, godis, snus och en och annan folköl plus att vi fick varsin ål framåt småtimmarna.
Eftersom jag bottenmetar ål med bara ett spö och det ibland är långt mellan påslagen är det kul att kunna fiska lite annat samtidigt. Är det fint väder och vindstilla brukar jag ytfiska med spinnerbait och ploppers men även flötmeta gädda. I onsdags kväll var det dags att fylla på med lite betesfisk men metet gick väldigt trögt till en början trots att näve efter näve med mäsk kastades ut. Det var först vid halv 21-tiden som det dök upp ett stim precis utanför bryggan och då gick det fort. Tyvärr var de flesta alldeles för stora, det är inte lätt att hiva ut en 3+hg mört speciellt långt med mitt ganska mjuka gäddmetesspö men några mindre exemplar blev det också i alla fall. Dom stora förpassades i stället till frysen för kommande kräftfiske.
När det sen blev mörkare försvann betesfiskstimmet och precis när jag kastat ut med spinnspöt vid 22.30-tiden pep det till några gånger i napplarmet på ålspöt. Men lagom till jag kommit fram hände inget mer så jag lät det ligga kvar och gick ut på bryggan och fortsatte kasta.
Låååång sak...!
Ungefär en halvtimme senare pep det till kort en gång och precis som jag hunnit fram och lagt handen på spöt drog linan iväg ut med raketfart. Det blev ett blixtsnabbt mothugg och kontakt direkt. Rejält motstånd redan från början så jag släppte lite på slirbromsen för att vara på den säkra sidan. Nu kände jag att det var nåt lite större på gång och eftersom jag kastat ut ganska lång tog det en bra stund med flera rusningar innan det började plaska på ytan ett 10-tal meter ut från bryggan. Håven var redan framme och till slut gled fisken ner i säkert förvar och kunde lyftas in på land. Puhhh… Det är alltid lite halvmarit att håva fisk själv med ett (för) långt feederspö med (för) tunn spötopp.
Såg direkt att denna ål var betydligt längre än någon jag fått tidigare så det var med fortsatt hög puls som den först mättes och sedan vägdes. Jodå, ett nytt fint pb på 102 cm och 1870 g. Jiiihaaaaa !!
Det blev en väldigt enkel och smärtfri avkrokning med mitt nykomponerade experimenttackel och efter en puss i pannan fick hon pigg och kry simma hem till kompisarna igen.
Senaste veckan har spenderats på norra Öland med sol och bad i hyfsat väder men nada fiske. Veckan innan var ålarna bra på hugget och det landades några stycken fina exemplar strax under 1,5-kilot.
3 * aul...
Nu väntar lite jobba igen men mer bottenmete på kvällarna…
Två trollingturer i veckan gav bara småfisk i båten. Igår tappade Björn och jag det mesta som högg och vi fick bara upp en firre i båten. Ikväll gick det lite bättre med fyra landade snipor.
Det är inte lätt att gå och lägga sig på kvällarna så här års. Speciellt inte när fisket funkar bra och det är hyfsad temperatur, molnen skingras och vinden lägger sig framåt senkvällen. Bottenstuds med jigg från djupet in mot land levererar bra med gädda men bästa minnet från helgen var när en gädda i 7-8kg klassen anföll min ytgående Wopper Plopper 190 rakt underfrån och fick den spegelblanka vattenytan att fullständigt explodera bara 10 meter framför mig! Tyvärr klantade jag till håvningen riktigt ordentligt och firren lyckades rymma ur håven när ena trekroken trasslade in sig i nätmaskorna men ytfiske är helt fantastiskt när fisken är på hugget och förmodligen bland det mest pulshöjande man kan syssla med.
Fick en bra bildsekvens på två svanar som flög förbi precis utanför bryggan och det gäller att se upp innan man kastar ut. Vid ett tillfälle tidigare i våras var det riktigt nära när jag dängde ut en jerkwobbler, man kan ju fundera på vad som skulle hända om man skulle råka kroka en svan i full fart med 0,40 flätlina!
Kommentarer (0) 
men ytfiske är helt fantastiskt när fisken är på hugget och förmodligen bland det mest pulshöjande man kan syssla med.