I början av oktober förra året testade jag för första gången ytfiske med spinnerbait på grunt vatten i mörker. Det är riktigt häftigt att stå med pannlampa och se och höra betet plöja fram med ett konstant plaskande ljud på vattenytan i det spegelblanka vattnet. Och plötsligt se och känna hur en fisk med våldsam kraft kasta sig på spinnaren underifrån! Första gångerna gjorde man som vanligt omedelbart mothugg vilket inte sällan gjorde att spinnaren kom farande genom luften som en projektil förbi örat eftersom ytgående drag på nära håll inte får något motstånd av vattnet. Snart lärde man sig att det är mer effektivt att fortsätta veva på sakta några sekunder och låta fisken dra ner betet under ytan innan mothugget för en säkrare krokning. Och även förse den stora enkelkroken med en liten trailer-krok.
1:a lilla spinnbait-snipan denna höst...
Ikväll var det för första gången på ett bra tag som det var både vindstilla och uppehåll och därmed en perfekt kväll för lite spinnerbait från land i mörkret. HV hade dessutom förlorat första matchen för säsongen efter dåligt spel så det var en ytterligare anledning att ta en nypa luft… Det tog inte många kast innan det plaskade till bakom betet men ingen känning i spöt. Det var bara meterdjupt där fisken verkade hålla till och efter några ytterligare kast mot samma håll small det till och höstens första Buzzbait-gädda kunde vevas hem.
Ett bra och definitivt tecken på att dom rackarna nu börjat söka sig in på grundare vatten igen och förhoppningsvis kommer snart även dom lite tyngre släktingarna efter!
Nu är det höst 
Antingen blåser det eller så regnar det. Ofta samtidigt och i kombination med kylan är det svårt att hitta det där riktiga drivet att ge sig ut och fiska. Det är ju NU som ålen sätter in slutspurten för att äta upp sig inför vinterdvalan och gäddorna blir piggare av det svalare vattnet och återvänder till grundare vatten igen. Till och med på vintern när det är svinkallt ute baltar man med glädje på sig lager efter lager med kläder och ger sig ut på isen för att frysa fingarna blåa i flera timmar.
Nej, man känner efter en extra gång och konstaterar att det blåser nog lite för mycket ikväll för ålmete. Eller det är nog något annat som måste göras inomhus idag som är viktigare än att ge sig ut i båten när det regnar. Och när man väl står där en stund på bryggan med spöt i handen och huttrar kommer tanken smygande, vill jag verkligen ha en fisk nu? Slemma ner dom redan iskalla fingarna när krokarna skall avlägslas i mörkret, ev väga, mäta och fotografera själv eftersom ingen annan vill göra en sällskap i skitvädret, frysa ännu mer om fingrarna i vattnet vid återutsättningen för att fisken med säkerhet skall kunna simma vidare, etc, etc.
Ute på isen på vintern i 15 minusgrader och blåst är det inget som helst problem, konstigt nog! Man skulle annars lätt kunna tro att det bara beror på att man är en klen vekling som backar för lite dåligt väder men det kan inte vara hela sanningen (även om man blivit mer och mer bekväm med åren…). Nej, det måste vara något annat och kanske är det så enkelt som att man behöver denna höstpaus i det tilltagande mörkret för att återfå den där känslan. När det sedan ”vänder igen”, ljuset börjar återvända och dagarna blir längre efter vintersolståndet vaknar man ju till liv igen. Ut och fiska !!
Nog med livsfilosofi för denna gång… Inte så mycket fiske den gångna veckan heller. Fortsatt nötande med mörtstugan men det har förutom några abborrar och en massa microgäddor bara givit en enda liten mört. Och som var dessutrom var död, förmodligen har den flutit in med strömmen av sig själv. Dags att ge upp snart
Fel fisk i stugan...
Lite jerkbite också...
Det blåsiga vädret fortsätter och när man har en liten lätt båt är det inte så kul att ge sig ut på sjön och guppa som en kork på vågorna när man dessutom har lite problem med sjösjuka. Men igår eftermiddag stack Björn och jag ut en liten kort sväng i alla fall och trollade ett halvt varv runt sjön. Första lilla gäddsnipan högg på 6-7 meters djup när vi gasade på i över 3 knop för snabbt att ta oss rakt över sjön i vågorna så det kallare vattnet verkar ha fått lite fart på jaktinstinkten. Mot slutet provade jag också för första gången en Lip Scull betad med en halvliten mört från frysen. Ett mycket lovande sätt för trolling känns det och mycket enklare än flötestrolling eftersom man man slipper en massa trasslande med sänke och linor. Har en del mörtar i olika storlekar i frysen så det skall vi testa vidare i höst!
Annars har besvikelserna med möststugefisket fortsatt. Den gamla stugan har förpassats tillbaka till vinden och ersatts med en paraply-dito och efter några dagar har nu ett antal småabborrar i alla fall hittat in. Det är ju kanske bättre än inget men fortfarande går det att meta upp hur många mörtar som helst bara någon halvmeter från buren så nå’t konstigt är det. Skall låta den ligga kvar ett tag till med de smaskiga mäskbollarna på bottnen så får vi se om det kanske lyckas till sist.
Provade även lite ål-mete i helgen. På fredagskvällen hade jag två fina rusningar under 2 timmars fiske men utan att nå’t fastnade på kroken och i lördags kväll var det helt dött. Temperaturen i vattnet har passerat under 15 grader så nu gäller det att lägga in slutspurten innan dom borrar ner sig i bottensedimentet och går in i vinterdvala.
Liten men snabb...
Lip Scull...
Mörtfisket efter bete till kräftburar och gäddmete fortsätter. Det har varit ovanligt gott om fina mörtar precis utanför bryggan en tid nu så det räcker med metspö, krok och flöte och lite över en timme innan solnedgången för att fylla en hink. Men tanken på att någon gång lyckas med mörtstugefiske har gnagt vidare trots alla totalt misslyckade försök tidigare så what-the-heck, nu borde det ju inte gå att misslyckas.
För två vintrar sedan gick det inte riktigt som det var tänkt (fast det var en fin Koltrast iaf)...
Sagt och gjort, letade upp mörtstugan som förpassats längst upp och in på vinden förr-förra vintern, blandade mäsk efter recept på nätet från framgångsrika mörtstugefiskare och i med skiten i vattnet där det brukar nappa som bäst. Detta var innan helgen och sedan dess har det fyllts på med allt möjligt mörtgodis som vitt bröd, färdigköpt mäsk, majs, etc, etc. Men inte en enda liten mörtstackare som letat sig in!
Stackars liten...
Enda fisken hittils har varit en liten gäddbebis som mot alla odds tydligen lyckats hitta in i mörtstugan och fastnat i maskorna på vägen ut.
Nu blir det sista chansen några dagar innan jag bryter ihop för den här gången. Metade upp ett gäng feta mörtar plus några mindre nu ikväll (bara någon halvmeter från där mörtstugan ligger på botten!!) och som sedan släpptes in i mörtstugan så får vi se om det kan bli någon form av kompistryck att ta sig in.
Lyckas det inte nu vete fan om inte mörtstugan åker med till sortergården på lördag…
Kommentarer (0) 
