Så kom den då igen, årets absolut tråkigaste dag. Dagen man varje år önskar aldrig skall infinna sig. Dagen man tar upp bryggan och båten och dom där härliga stunderna efter jobbet man går ner till sjön, om så bara för några minuter för att spinnfiska på djupbranten utanför vassruggen, inte finns längre. Nu väntar mörker och åter mörker fram till vintersolståndet innan isen lägger sig och isfisket startar. Dom härliga vinterdagarna med ismete, gäddor, frusna fingar, planering av vindskydd och grillad kaaw me bröö. När ljuset återvänder på eftermiddagarna och man börjar se framåt igen, räknar ner dagarna till man kan lägga i bryggan och båten igen.
Så det är bara att bryta ihop och komma igen, det går ju trots allt fortfarande att rulla i båten och ta någon trollingtur någon dag på helgerna, spinnfiska på grunt vatten och hoppas på någon höstgädda som förirrat sig in mot land.
Tiden går fort och plötsligt är den där igen, dagen då isen släpper och det är dags att lägga i bryggan och båten igen 
!
Tomt...
Efter några fina soliga och vindstilla dagar i förra veckan blev det som vanligt regnigt och blåsigt i helgen 
Några timmars fiske blev det i alla fall och några höstgäddor fick posera inför kameran innan dom åkte tillbaka i plurret igen.
Hyfsad gädda strax under metern...
Större gädda över metern...
Jakten på höstgädda fortsätter…!
Hösten kan vara härlig när vädret är bra och kommer man iväg från jobbet i hyfsad tid på eftermiddagen hinner man fortfarande med en liten stunds mört och gäddmete i solnedgången. Har buffrat upp med lite mört i sumpen så till helgen fortsätter jakten på dom feta höstgäddorna.
Skogens guld, mums i maten...
Gädda på mörtmete...
Inget kul djur att springa på i mörkret...
Höstfiske blir ofta skymnings slash mörkerfiske när eftermiddagarna blir kortare och kortare. Precis lagom till att bålgetingarna som brukade hålla mig sällskap vid vattnet försvann dök ett nytt störande element upp, en Grävling!
Bålgetingar är dock ganska snälla varelser och betydligt fredligare än vanliga getingar (om man inte retar upp dom för mycket…) men det är inte så trevligt att rusa på ett napplarmskrik och få en som trasslar in sig i håret. Men betydligt otrevligare är det att rusa fram i mörkret och se en grävling framför fötterna eller som står och river i marken vid spöt. Och som om inte det vore illa nog så är dom väldigt glada i att äta feta daggmaskar och då blir det helt plötsligt allvarlig konkurrens. Mina stora, fina, feta daggmaskar till ålmetet! Där gick gränsen så jag bad kommunens jägare att få låna en fälla att ställa i trädgården. Det där med att fånga djur i bur har ju inte varit riktigt min grej med tanke på mina misslyckade försök med mörtstuga så förhoppningarna på ”grävlingsstugan” var inte direkt på topp. Efter 5 dagar var jag nära att ge upp även denna fångstmetod men på lördagsmorgonen när jag tittade ut såg jag att fällan slagit igen och grävlingen var fast! Så nu är det äntligen odjursfritt på stranden och höstfisket kan fortsätta ostört.
Övrigt fiske (efter fisk…) senaste veckan har begränsat sig till bottenmete efter stor mört, några pass gäddmete och lite spinnfiske i mörkret. Mört har det varit väldigt gott om en bit ut på djupet men höstgäddorna är fortfarande lite trögflirtade. Men det har börjat lossna lite nu på slutet och förhoppningsvis kommer det igång ordentligt inom kort.
Dubbel-mört...
1 cm från 100...
Kommentarer (4) 
