Fint väder betyder väl inte oftast bra fiskeväder men så här på slutet av sommaren gäller det att njuta så länge det varar. I söndags kväll efter gäddtävlingen var jag, Pierre och kusin Tobias från Växjö ute en timme jiggade lite abborre. Sjön låg spegelblank och det vakade överallt och vid en av favoritspottarna körde vi fram och tillbaka med varsin liten jigg efter båten. Vid flera tillfällen lyckades vi få både dubbel och trippelhugg så det blev trots den korta stund vi var ute ett bra resultat antalsmässigt även om det storleksmässigt inte var något att skriva hem om.
Tobias...
Pierre...
Moi...
Kan sensommarkvällarna bli så mycket bättre...?
Måndag kväll efter jobbet, samma fina väder. Sol, varmt och spegelblank sjö. Ringde till Björn och när han svarade sa han att han precis hade tänkt ringa och fråga om vi inte skulle ut på sjön en sväng… En stund senare satt vi i båten och trollade sakta bort mot Abborre-land med varsin wobbler på släp men någon huggperiod för gäddorna lyckades vi inte pricka. Enda undantaget var en liten snipa på runt 2 kg som högg sig fast i mitt gummibete på grunt vatten strax innan vi var framme.
Några vändor fram och tillbaka gav bara några mindre borrar och någon enstaka lite större så vi drog till ett annat ställe där vi la oss stilla och kastade. Men det var inte alls lika bra fart under ytan som dagen innan så ett antal småborrar senare trollade vi hemåt tvärs över sjön.
En riktigt fet men kort sak...
Fiske även igår kväll (tisdag) och nu var det storålen som skulle bändas upp från botten. Magnus, Christian och MartinS startade med lite bryggfiske i den fina solnedgången men det var bara en gäddföljare som var efter och nosade lite lite lojt ett par gånger på Martins nyinhandlade Alien Eel. När det började mörkna dängde vi ut varsitt bottenmete men till skillnad från förra torsdagen var det stendött! Vi väntade, väntade, tog en folköl, väntade, fikade med kardemummabullar, tjötade och var strax efter halv elvatiden färdiga att ge upp när Martin plötsligt fick ett tokrun på sitt spö. Mothugget satt klockrent och efter en svettig härlig drill kunde Magnus håva ålen vid strandkanten. En kort men riktigt tjock och fin fisk på 1360 g / 82 cm / omkrets 19 cm som efter den korta visiten på land for iväg som en raket ut mot djupet igen. Därefter hade vi två ytterligare två resultatlösa run på mitt spö och efter det plockade vi upp.
En av kvaltävlingarna till årets SM i gäddfiske kördes i Landsjön på söndagen. 14 lag deltog i kampen som pågick från kl 07.45 till 15.45 och avslutades med prisutdelning. Mer info och resultat finns på Sportfish Masters hemsida.
Samling i ottan...
Några av de tävlande...
Några till och avslutningen på dagen...
Segrarna och alla pristagare...
Fel art...
Nu mörknar det tidigare och tidigare om kvällarna vilket möjliggör ålmete även på vardagarna utan att man är som ett lik på morgonen efter när väckarklockan tjuter. Vi la ut varsitt bottenmete från Haga Beach redan innan solnedgången och det ”straffade sig” direkt i form av abborrar och mört på kroken. Det var fin matstorlek på borrarna men dom åka tillbaka direkt ändå, det var ju ål det skulle vara. Och ål blev det! M-ål-sättningen var pb och fisk över kilot och det var inte långt ifrån att det blev full pott på det.
Lite bilder med kommentarer:
Sunset, let's rock...
Martin med nytt pb, 1635 g / 93 cm...
Magnus med nytt pb, 1043 g / 77 cm...
Christian fick 2 (pb), största var 893 g / 80 cm
.
Nu ligger ribban på regg-storlek och uppåt…
Mer bilder på:
Christians fiskedagbok
The Promised Land
.
...
Ett av problemen med den fortsatta övergödningen, algblomningar, syrebrist och sporadisk fiskdöd i Landsjön är kommunens dåliga kapacitet att ta hand om avloppen från samhällena runt och norr om Landsjön. Avloppsröret på botten genom sjön till reningsverket i Huskvarna har länge varit för klent dimensionerat och vid vissa tillfällen har man helt enkelt tvingats bredda avloppen vid vissa punkter och skiten har runnit orenat rätt ut i sjön (!).
Ofattbart kan man tycka med tanke på det fokus man tillsammans med Länsstyrelsen haft på problemen i sjön en längre tid men nu är äntligen en åtgärd på gång. I veckan påbörjades arbetet med att lägga ner ett nytt och parallellt tryckvattenavloppsrör från pumpstationen vid Lyckås ner till Bosgårdsviken och man har till en början lagt ut bojar i vattnet som markerar det befintliga röret. Arbetet beräknas ta minst två månader så se upp framöver för bl.a bojar och de länsar som kommer att placeras ut.
Även små fiskar är roligare än inga fiskar...
Åsså lite fiske… Var ute med Björn och jiggade abborre i tisdags kväll. Det var lite klenare med fisk än vanligt men dom vi fick var större än det vi fått tidigare och det var ju kul. På vägen hem trollade vi efter gädda utefter kanten vilket gav två snipor och ett fint tung-gung-hugg på Björns spö men som tyvärr inte blev någon fisk i båten. Temperaturen i vattnet är nu 19 grader och sjunker dag för dag och gäddorna verkar piggna till i takt med det 
I torsdags var det ålmete och kaawgrillning i skymningen med Martin & Magnus. Vi hade 3-4 påslag men med ett undantag där Martin gjorde ett mothugg värdigt en 15-kilos gädda så FC-tafsen gick av var det mest ynkliga och försiktiga pill. Ett bom-pass där alltså.
Kort men tjock, 1564 g / 88 cm...
På lördagskvällen kom Björn förbi på en jigg-tur med båten. I vanlig ordning en massa abborrar men bara smått. Man ser ju stora fina abborrar jaga i ytan lite då och då på dagarna men dom gömmer sig väldigt bra när man fiskar efter dom.
Senare framåt 23-tiden åkte ett ålmete ut på botten. Det högg till ganska omgående och linan rusade ut i 3 snabba omgångar men ingen kontakt vid mothugget. På med ny mask igen och efter någon halvtimmes väntan tillsammans med en god folköl i den ljumma augustinatten kom nästa påslag. Nu hade jag dragit år baitrunnern lite hårdare så den här gången var det en klockren självkrokning. Det var bara att suga tag i spöt medan linan matade ut och veva hem en riktigt fet men inte så lång ålmamma på 1564 g.
Nästan 5 kg kräftbete...
Efter att ha mäskat upp utanför bryggan några dagar var det en enkel sak att meta upp kilovis med stora mörtar till kräftfisket. Det är faktiskt ganska kul med gammalt hederligt flötmete och samtidigt gör man sjön en tjänst genom att plocka bort lite av de enorma mängder vitfisk som bidrar till försämringen av vattenkvalitén genom att den river i bottensedimentet vilket frigör en massa fosfor som övergöder sjön. Dessutom käkar dom upp en massa nyttiga djurplankton som behövs för att hålla ner mängden växtplankton och det är när det blir för mycket av dessa som det blir algblomningar.
Sensommargädda...
En annan effekt av att mäska fram ett stim betesfisk är att det per automatik drar till sig en massa gäddor och redan efter en liten stund började det vaka och synas lite krokodil-ryggar som slingrade runt i vattenytan.
Minsta mörten på strax över hektot fick därför agera gäddbete under ett flöte mot slutet av kvällen vilket gav en lite större snipgädda på strax över 4,5 kg.
Personsämsta (igen)...
Jag var ju inne på att testa ål-mete på lite grundare vatten för att se vad det kunde ge. Svaret på det den senaste veckan var entydigt, dom fanns där också men var betydligt mindre. Kan ju varit en slump men tre ålar under 4 hekto inklusive en rejäl ökning av personsämsta känns nästan statistiskt säkerställt. Ål sattes ut senast i Landsjön 1998 och att några av dom fortfarande är så små som 258 gram/56 cm efter 15 år känns lite lustigt när det samtidigt tagits fisk ur förmodligen samma batch på över 2,7 kg och kanske ännu större. Men precis som med flera andra fiskarter skiljer sig längd och storlek markant mellan hannar och honor så det är säkert helt i sin ordning.
Tobias men en godkänd borre...
Lite abborrfiske har det också blivit i helgen. Pga det dåliga vädret med en hel del åska och regn mest bryggfiske och där lyckades Pierre’s kusin Tobias bäst men en abborre på någonstans 3-4 hg. En liten jigg-snipa blev det för min del också.
UL-snipa modell mindre...
Lite senare på söndagskvällen när regnet äntligen dragit bort tog vi en båttur i blåsten. Totalt blev det ett 15-tal abborrar och även den här gången kunde inte gäddorna hålla sig borta. Det började med att Pierre fick fluorocarbontafsen avbiten och direkt efter det så klev en lite större gädda på min abborre som jag höll på att veva hem.
Det blev i vanlig ordning en ganska långdragen drill på lös slirbroms eftersom man inte bara kan veva hem lite större fisk på UL-prylar och tunn lina, speciellt inte i lite vågor nära vassen. Men den här gången höll fluorocarbon’et och gäddan fick syna båtbottnen till slut.
UL-gädda modell lite större, 6,0 kg / 102 cm...
Igår kväll fick Pierre och jag med oss även Mama Lotta ut på sjön för den årliga abborre-tävlingen. Vädret var kanon med sol, varmt och vindstilla men det snabba beslutet att ge oss ut gjorde att vi inte fick med oss riktigt all utrustning som behövdes, t.ex kamera och jigg-spön till alla deltagarna…
Men vi fiskade med det vi hade och efter en timme när Mama tyckte det var dags att sola lite i stället blåste vi (hon…) av tävlingen. Mama Lotta stod då som segrare med 10 abborrar, Pierre som fiskade med trasig och helt utsliten jigg fick 7 st och jag själv 5. Efter det ökade jag på resultatet med några fiskar till medan dom andra bättrade på solbrännan men dessa var utom tävlan (tyckte dom andra).
Sammanfattningsvis vad det hyfsat fiske, inga stora borrar men vi slapp gädduslingarna och tur var väl det eftersom vi även glömde ta med oss reserv-jiggar.
Två fisketurer i helgen med sikte på abborre.
I fredags kväll drog Björn och jag runt på utefter kanterna med varsin jigg på släp efter båten tills vi hittade ett stim och sedan var det fullt hallaballo. Ett tag var det det var fisk på nästan varenda kast och sammanlagt blev det nog en 30-40 abborrar per man, dock bara matstorlek på var tionde. Där ”i melle” även en liten gäddsnipa.
I går söndag tog vi en liten förmiddagstur till samma ställe men då var det sämre fart på borrarna och resultatet blev bara ett 20-tal fiskar totalt.
Sammanfattningsvis har det varit alldeles för varmt för fiske de senaste dagarna om någon nu har missat det…
Personsämsta på ål... 365g och 61 cm (!)
Lite om semesterfisket i veckan som startade med ett ålpass i måndags kväll vid 23-tiden. Medan jag satt där och inget hände på napplarmet funderade jag på all död snorgärs i sjön och hur det eventuellt kanske påverkar ålfisket. Dels den döda fisken i sig och dels de syrefattiga bottenregionerna ute på djupet. Ålen är ju en asätare och med det smörgåsbord av ruttnande gärs som ligger på botten är ju frågan om det tar mer än 5 minuter för ålarna att äta sig mätta när dom vaknar i solnedgången och ger sig ut för att hitta föda på botten. Hur står sig då en maskhög eller räka i den konkurrensen? Sen frågan om syrebristen, ålarna håller ju till mest utefter bottnen och skall man då fiska långt ut där det är som djupast? Till skillnad från snorgärsarna verkar dom klara situationen bra och om det beror på att dom söker sig mot grundare vatten är det ju där man skall fiska i stället. Får nog googla lite och göra lite provfiske framöver.
Hallå vakna, du simmar åt fel håll...!
Sent på onsdagskvällen blev det lite fiske i kolmörker framåt midnatt med ytgående plopper på grunt vatten. Detta har givit en del spännande gäddpåslag tidigare och så även denna kväll. Det är ruskigt spännande att kasta rätt ut i beckmörkret och sedan höra plaskandet från draget långt bort medans man spänt väntar på ett brutalt hugg i vattenytan. Dock verkar det som gäddorna har lite svårt med orienteringen i mörkret och oftast blir det miss eller bara ett ryck i spötoppen. Frågan är om fisken hugger pga hunger, ren reflex eller bara pga irritation över att man stör dom i nattsömnen? Nåväl, en liten yrvaken snipa fastnade i alla fall på kroken och som efter återutsättning verkade ha lite sömn kvar i ögonen och först simmade åt fel håll…
På torsdagseftermiddagen var vi ute på en abborretur med kidzen och jiggspön som resulterade i ett antal mindre fiskar, dock lite för små för filékniven så dom fick gå tillbaka. När vi var på väg tillbaka ringde MartinS och undrade över läget för kvällen och om det möjligen planerades lite ålmete. På en sådan förfrågan finns naturligtvis bara ett svar och någon timme senare startade vi kvällen med en båttur på kända jaktmarker för abborre.
Bara smått som fick simma hem igen...
När solen gått ner plockade vi lite daggmask i gräsmattan och hivade ut varsitt spö på stranden, öppnade varsin folköl och njöt av stillheten. Men den varade inte länge för strax därefter skrek det till i Martins napplarm och spötoppen for fram och tillbaka som en oxpiska. En ål modell större som självkrokat sig fint och ytligt genom underkäken och som bjöd Martin på en fin drill. Efter lite strul där den pigga madamen lyckades åla sig baklänges ur håven 2 gånger kunde vi bärga fisken upp på land för vägning och mätning. Jodå, en präktig, fin och lite lätt silverfärgad sak på 1405 g och 88 cm !! Grattis Martin till den lite lätta putsningen av personbästa med typ 400%… Naturligtvis sattes även denna fisk tillbaka efter obligatorisk posering framför kameran.
Äntligen satt den där Martin...
Kommentarer (0) 
