Martin och Christian checkar in till fisket...

Dagen började i vanlig ordning med att Björn var först på plats och började borra upp den 1/2-meter tjocka isen. Vädret var vindstilla och -6 grader och det såg riktigt lovande ut när vi betade på i solskenet. Martin och Christian hade råkat snoozat några gånger för mycket på väckarklockan på morgonen och för att ta igen förlorad tid tog dom snabbaste vägen ut till basecamp för att lasta ur utrustningen! 

Sedan var det full fart med att sätta ut resterande spön innan vi satte oss att vänta. Och vänta fick vi… En svinkall vind från nord började blåsa och så småningom började det fälla lite här och där men det var inget som verkade vilja fastna på krokarna. Så efter några timmar och springande på blankfäll tog vi kaffepaus med ”nybakade” varma kardemummabullar. Sen fortsatte det med en massa småpill på vippor och ynkliga pip på napplarmen och efter lunchtid gav Björn och Jörgen upp. 

När Björn plockade upp sitt sista angeldon fick han plötsligt syn på ett monster precis under isen när han skulle lyfta upp mörten genom hålet. Snabbt släppte han ner betet igen och ryckte upp och ner några gånger och rätt som det var kom gäddan tillbaka som en raket från sidan och klippte mörten. Jag stod precis bredvid och kikade och jag har aldrig sett Björn reagera så på ett gäddhugg tidigare men tyvärr försvann den med betet och kvar stod Björn med en tom krok och en puls på närmare 200. Var det kanske 10+aren vi väntat på hela vintern?

Nu började vi bli riktigt oroliga att det skulle bli årets första FF-pass. Visst hade det varit en hel del fäll och några känningar i linan men inte en enda gädda ovan isen. Det närmaste vi kommit var en avbiten lina och Björns pimpelspö som ‘något’ drog med sig ner i djupet när han la det på stolen för att gå iväg på ett fäll. Om någon hittar en gädda som boserar runt ett pimpelspö i Landsjön så hör av er…

Men så vid 14-tiden rusade Christian på bjällerklang längst ut och lyckades rädda dagen med en fin gädda på 5,6 kg. Saved by the bell!

Christian räddade oss från FF-disgrace...