Söndagsfiske i strålande solsken… 2013-03-17
Mulet och nollgradigt vid 9-tiden när Björn och jag gick ut på isen men vid 11-tiden försvann molnen helt och det blev strålande sol.
Fredrik visar hur man skottar upp abborre...
Björn hade bjudit in Fredrik för att ge oss en lektion i pimpelfiskandets ädla konst och det tog honom ungefär 10 minuter innan han hade plockat upp lika mycket abborre som jag själv gjort de senaste 3 åren… Imponerande att se en tävlingsfiskare in action!
3,5 kg Esox lucius snipus...
Under tiden Fredrik borrade sig längre och längre bort längst djupbranten passade det på att yla till rejält i mitt napplarm. Det var återigen ett abborrbetat spö och mothugget satt perfekt i rusningen. Inga problem med krokningen och några minuter senare kunde den lilla fisken simma hem igen.
Nu hade molnen skingrats helt och solen gassade på bra där vi satt i solen och njöt. Efter kaffet hade vi några fäll till som bommades men vad gjorde det i det underbara vädret och vid 13-tiden packade vi ihop.
Lite senare på dagen…
Efter middagen senare på eftermiddagen (en sann anhängare av C&R köper naturligtvis fisk på ICA…) och i 1:a pausen i HV-matchen tittade jag ut och blev så där sugen att släppa ner en mört igen och njuta av de sista solstrålarna innan skymningen. Startade Sportradio-APPen i telefonen, släppte ner den lilla mörten precis under iskanten och satte mig för att lyssna på matchen som precis startat igen. Det är bara strax över 1,5 meter djupt vid favorithålet nära land och efter ungefär 5 minuter tog jag tag i spöt för att släppa ner betet någon dm ytterligare. Precis när jag skall ställa tillbaka spöt i napplarmet hugger det till utav bara HVte i handen och spolen viiiner ut lina. Hade en lina som gick av tvärt igår, förmodligen skavd av isen så snabbt som ögat efter ett försiktigt mothugg kör jag ner hela spöt genom hålet och låter fisken rusa vidare. Det gick fram och tillbaka flera gånger innan jag till slut satte mig på knä för att fortsätta drillningen. Men det bara fortsatte, fram och tillbaka i det grunda vattnet och jag blev allt mer matt i ryggen av att sitta som en V8:a med det mesta av spöt ner i vattnet. Efter minst 10 minuter fick jag äntligen syn på huvudet på fisken men då fick hon tillbaka krafterna och sedan var det fram och tillbaka flera minuter igen. Jag hade nu ganska lös slirbroms för att trötta ut fisken ordentligt och inte riskera linbrott igen och till slut gav hon upp och jag kunde säkra henne med lipgrip’en i hålet och lyfta upp med ett enkelt gälgrepp. En riktigt välmatad och fet men ganska kort madame på 8,5 kg.
...
Snabb vägning, mätning och fotografering och tillbaka ner en stund i vattnet igen för att förhindra frysskador på fisken. Sedan upp igen och ytterligare några foton med extern fotograf innan hon fick gå tillbaka för att vila upp sig igen. Vilken underbar känsla det är att hålla ner gäddan i vattnet en bit under isen, känna hur musklerna spänner sig mer och mer i fisken när man sitter där med blåfrusna fingrar och håller runt stjärtfenan. Och när det till slut kommer en riktig snärt och fisken tar fart ner i djupet igen safe and sound!
En fin avslutning på en fin helg 
Fet men kort, 8,5 kg / 106 cm...
Wow grattis Anders!
Fan vad gott att det där hålet släppte ifrån sig en större gädda, ch jäklar vad fet hon är.
Det var bra med småfisk på pimpel där inne så dom verkar ha börjat dra sig inåt och upp på djupbranten.
Nu är det (trots allt) VÅR!