Alla som metat med flöte eller på botten har väl lite då och då haft problem med änder som kommer för nära betet, flötet eller linan. Själv har jag till och med lyckats trassla in både mamma och pappa And samtidigt vid ålmete för några år sedan och det slutade med att jag fick bära hem den ena och utöva finkirurgi på flätlinan innan den stackars anden smått chockad men helskinnad kunde simma tillbaka ut i vattnet igen.

Smart fågel...

Idag på kvällen när jag metade gädda stod jag och tittade på en Sothöna som sakta simmade mot linan och döm om min förvåning när hon några meter innan plötsligt tvärvände och simmade tillbaka några meter för att sedan simma ut och runda flötet! Nu var det ju nästan vindstilla och flätlinan syntes ganska bra på ytan men ändå, helt klart en händelse som såg ut mera som en tanke.

4,00 kg

Nåväl, hur gick det med fisket då? Jo det började lite tidigare med bottenmete efter mört eftersom dom rackarna behagat lämna grunt  vatten och ställt sig på djupare vatten 20-30 meter ut. Fick upp 5 stycken stora fiskar ganska snabbt och valde ut den största som var över 30 cm lång och hängde på den under flötet. Efter c:a 20 minuter dök flötet och försvann en stund för att sedan hoppa upp igen och när det sedan satte iväg i vattenytan drog jag till och krokade fast en liten men välväxt och vacker gädda på exakt 4 kg. Efter det var det helt dött så det blev hockey framför TV’n i stället. 5-0 till HV mot Brynäs, en bra avslutning på dagen