Lite smått och gott i semestertider… 2013-08-02
Personsämsta på ål... 365g och 61 cm (!)
Lite om semesterfisket i veckan som startade med ett ålpass i måndags kväll vid 23-tiden. Medan jag satt där och inget hände på napplarmet funderade jag på all död snorgärs i sjön och hur det eventuellt kanske påverkar ålfisket. Dels den döda fisken i sig och dels de syrefattiga bottenregionerna ute på djupet. Ålen är ju en asätare och med det smörgåsbord av ruttnande gärs som ligger på botten är ju frågan om det tar mer än 5 minuter för ålarna att äta sig mätta när dom vaknar i solnedgången och ger sig ut för att hitta föda på botten. Hur står sig då en maskhög eller räka i den konkurrensen? Sen frågan om syrebristen, ålarna håller ju till mest utefter bottnen och skall man då fiska långt ut där det är som djupast? Till skillnad från snorgärsarna verkar dom klara situationen bra och om det beror på att dom söker sig mot grundare vatten är det ju där man skall fiska i stället. Får nog googla lite och göra lite provfiske framöver.
Hallå vakna, du simmar åt fel håll...!
Sent på onsdagskvällen blev det lite fiske i kolmörker framåt midnatt med ytgående plopper på grunt vatten. Detta har givit en del spännande gäddpåslag tidigare och så även denna kväll. Det är ruskigt spännande att kasta rätt ut i beckmörkret och sedan höra plaskandet från draget långt bort medans man spänt väntar på ett brutalt hugg i vattenytan. Dock verkar det som gäddorna har lite svårt med orienteringen i mörkret och oftast blir det miss eller bara ett ryck i spötoppen. Frågan är om fisken hugger pga hunger, ren reflex eller bara pga irritation över att man stör dom i nattsömnen? Nåväl, en liten yrvaken snipa fastnade i alla fall på kroken och som efter återutsättning verkade ha lite sömn kvar i ögonen och först simmade åt fel håll…
På torsdagseftermiddagen var vi ute på en abborretur med kidzen och jiggspön som resulterade i ett antal mindre fiskar, dock lite för små för filékniven så dom fick gå tillbaka. När vi var på väg tillbaka ringde MartinS och undrade över läget för kvällen och om det möjligen planerades lite ålmete. På en sådan förfrågan finns naturligtvis bara ett svar och någon timme senare startade vi kvällen med en båttur på kända jaktmarker för abborre.
Bara smått som fick simma hem igen...
När solen gått ner plockade vi lite daggmask i gräsmattan och hivade ut varsitt spö på stranden, öppnade varsin folköl och njöt av stillheten. Men den varade inte länge för strax därefter skrek det till i Martins napplarm och spötoppen for fram och tillbaka som en oxpiska. En ål modell större som självkrokat sig fint och ytligt genom underkäken och som bjöd Martin på en fin drill. Efter lite strul där den pigga madamen lyckades åla sig baklänges ur håven 2 gånger kunde vi bärga fisken upp på land för vägning och mätning. Jodå, en präktig, fin och lite lätt silverfärgad sak på 1405 g och 88 cm !! Grattis Martin till den lite lätta putsningen av personbästa med typ 400%… Naturligtvis sattes även denna fisk tillbaka efter obligatorisk posering framför kameran.
Äntligen satt den där Martin...
Tackar för en trevlig tur/kväll. Det var riktigt trevligt. Att få nytt PB på ål var något efterlängtat.
Att bli förväxlad med Martin T i texten ovan var väll en mindre trevlig erfarenhet
Ja, det var skoj att det äntligen lyckades. Ber om ursäkt för förväxlingen, måste berott på värmeslag eller solsting…