Tales of the unexpected… 2014-03-11
Ibland händer det lite märkliga saker när man fiskar. Inte bara nya fantastiskt personbästa eller en ny art man fångar för första gången utan andra lite mer udda saker. En sådan inträffade idag när jag kom hem efter jobbet och hade krokat på en stor mört på närmare 3 hekto på ett flötmete och kastat ut från land.
Otur eller vad...?
Första halvtimmen hände ingenting så jag tog fram ett annat spö och hängde på en flytande Big Spigg wobbler och började kasta på grunt vatten. Inget där heller till en början men efter några kast fick jag på ett hugg bara några meter framför mig och såg en halvfin gädda rulla runt i vattenytan. Gjorde som vanligt ett omedelbart mothugg men det var helt dött och inget motstånd alls när jag vevade in linan. Skit också, vad hände där? När jag kollade tafsen såg jag att den hade öppnat sig innan beteslåset av någon anledning. Antingen hade gäddan prickat in någon stor vass tand precis i wireöglan vid låset eller berodde det helt enkelt på dålig kvalitet. Hur som, draget bryr jag mig inte det minsta om utan tankarna gick till den stackars fisken som nu simmade runt med en 14 cm grov wobbler med två stora 3-krokar i munnen. Bara att hoppas på att den på något sätt skulle lyckas spotta ut draget och leva vidare.
En kort stund senare när jag stod och tittade på flötet på det första spöt började det joja lite i det på den spegelblanka vattenytan. Sen blev det liggande helt horisontellt för att sedan sakta, sakta dyka ner och slutligen försvinna helt. Men det löpte inte ut någon lina alls från rullen så efter någon halvminut vevade jag in löslinan och gjorde mothugg. Japp, det var motstånd direkt men som vanligt med köldstela gäddor så här års var det ingen större fight innan jag vevat in och såg fisken vid strandkanten. Då, precis när jag skulle håva in fisken såg jag något konstigt som hängde ut ur mungipan. Tittade en gång till men det var inte flötet utan något annat som kändes väldigt bekant. Är det möjligt tänkte jag?
Jodå, det var det. Den galna krokodilen hade bara simmat ett 10-tal meter med wobblern i munnen, fått syn på 3-hektos mörten på fyra meters djup och gått till attack. Ingen myt direkt om vad det är för instinkter som styr dessa predatorer!
Många krokar att pilla ut blev det...
Nästan 5 kg exklusive allt skrot i munnen...
Så kan det gå och med gott samvete att fisken nu efter återutsättning kunde simma vidare oskadd stannade jag kvar en liten stund och njöt av solnedgången innan det var dags att gå in för kvällen.
En stilla och vacker afton...
Tack för trevlig läsning, som vanligt
Vilken tur att du lyckades få samma gädda och kunde kroka loss wobblern, den gäddan är nog glad nu.
Japp, det var en skön känsla när den simmade iväg ut igen
Sen kan man ju inte låta bli att förundras över den enorma instinkt som driver dom att äta. Som att själv vara hos tandläkaren med munnen full av attiraljer och samtidigt äta en Big Mac…
Ja det är ofattbart hur glupska de är så här på våren, de äter upp sig ordentligt och måste väl göra så för att klara leken. När man ser dem efter lek kan man inte tro att de varit så feta och glupska strax innan lek.