I brist på storfiske-reportage kommer här en liten solskenshistoria…

Vår granne Maria har under en tid hört en del konstiga ljud under huset och igår kväll var vi ute och lyssnade på ett konstigt krafsande ljud inifrån en av ventilerna i trossbottnen. Teorierna växlade alltifrån orm och grävling till möss men eftersom trossbottnen är i det närmaste helt tillsluten var vi ganska säkra på att det måste vara det senare. Men när ljudet fortsatte även under dagen idag så bände Maria upp en glipa i ventilen och såg då en liten nos sticka ut !

Det blev väldigt bråttom att ta fram hammare och mejsel, hugga bort murbruket och vika bort ventilen och fram tittar en stackars instängd igelkott med kisande ögon !

Eftersom vi inte visste hur länge den lille stackaren varit instängd under huset tänkte vi att den måste få i sig lite vatten innan den ger sig iväg så vi satte fram en skål vatten som den måste ta sig förbi först. Och det var nog välbehövligt för den stannade direkt och drack en lång stund innan den började visa tecken på att vilja ge sig av.

Även några daggmaskar som vi la fram slank ner och sedan bar det iväg ut i det fria.

Med fortsatt kisande ögon började han/hon sedan sakterliga utforska omgivningarna men det blev ingen längre tur och efter bara någon timme så var det dags att ta en tupplur.  

Vi kollade sedan till den med jämna mellanrum och varje gång så sov den gott och andades lugnt och nu ikväll när det mörknat så hade den givit sig av.

Slutet gott, allting gott men hur den kunnat hamna i det tillslutna utrymmet under huset fattar vi fortfarande inte…